Sep 22 2011


Bokpresentation

Filed under Okategoriserade

Emile Zola 2

Émile Zola

Thérèse Raquin ligger på runt 200 sidor, dessa trehundra sidor kommer kännas längre än en vanlig bok på just 200 sidor. I Thérèse Raquinfår vi läsa och se hur människor i 1800 talets frankrike lever. Dessa tvåhundra sidor kommer kanske att få dig att gäspa som mig vid vissa tillfällen eller ibland rent av bara vilja ha mer av berättelsen. Så var det för mig. Det var sidor man bara ville slänga i en papperskorg och sen fanns det dem sidor man inte ville ta slut. På varje sida i boken kommer det infinna sig en massa olika miljöbeskrivningar som ibland blir lite för mycket. Men vi kommer också få läsa om karaktärernas ångestladdade vardag, hur dem tar hanterar sådant men också fina stunder och ibland väldigt skrämmande själviska saker.

Vem som skrev Thérèse Raquin kan man fråga sig. Boken skrevs då naturalismen hade sin länga i historien. År 1840 i Paris föddes en pojke vid namn Émile Zola, samma pojke skulle vid senare ålder bli kallad naturalismens fader. Från första början var Zola inte inne på författarspåret alls utan var inne på att bli advokat, men han klarade inte examen. Zola började intressera sig i skrivandet och fick en plats på en förlagsbokhandel. Två år senare efter Zola fått den platsen utkom hans novellsamling Contes à Ninon. Det var fantasifulla, naiva små berättelser. Det var berättelser som senare skulle skilja oerhört mycket från hans senare arbete. Zola började skriva tidningsartiklar där han främst angrepp dem romantiska författarna. Han tyckte att dem skrev om en ljugande försköning av verkligheten. Med sina senare arbeten ville han skildra verkligenheten precis som den var och han ville visa hur vi människor var. Även om det betydde att det inte var så fint alltid. Som jag skrev innan var Zola mycket för det naturalistiska sättet att skriva. Thérèse Raquin är en av dem stora exemplena på böcker från naturalismen. Zola bestämde förutsättningar för alla karaktärer i boken för att sedan skriva romanen som ett experiment för att se hur karaktärerna handlar och för att se vad som händer utifrån förutsättningarna. Zola ville också visa läsaren hur hans miljöskildringar kunde påverka en person i boken.  Hur omgivningen kunde påverka någon av karaktärerna.

Bokens namn Thérèse Raquin kommer från en av huvudkaraktärerna, just Thérèse Raquin. Som läsare får vi följa henne mest. Vi har fått lära känna Thérèse sen hon var en liten bebis och blev överlämnad av sin pappa till mme Raquin och hennes son Camille.  Efter den dagen lever hon isolerat från allt annat som inte är sin familj. Dem bor ett ohändelserikt liv vid floden Seine. Thérèse nya bror Camille behandlas som en sjukling och det blir inte annorlunda för Thérése. För varje dag som går blir hon mer inåtvänd och tystlåten, hon blir alla till lags och som läsare så verkar det som att hon inte har någon egen vilja. Vet hon om att hon ens har det? När mme Raquin och de två syskonen blir äldre ber mme Raquin dem två att gifta sig. Paret säger inte emot och gör precis vad deras mamma sagt. Dem lever som förut med en enda skillnad, att dem nu är make och maka. Konstigt nog så ändrar det inte den känslomässiga biten av boken alls. Efter ett tag vill Camille flytta till Paris och dra Thérèse med sig. Hans mamma bjuder in säg själv och flyttar med dem. Väl i paris så har dem köpt en gammal smutsig sybehörsbutik där de ska leva samt göra till en liten sybehörsbutik. Historien fortsätter och inget märkvärdigt händer tills den dag då Camille kommer hem med en barndomsvän, Laurent. Laurent har något som Thérèse aldrig sätt i en man, en sådan manlighet. Senare påbörjar det ett förhållande i hemlighet som är ganska lätt i början. Men det blir svårare och svårare för varje dag som passerar och paret blir mordlystna. Ett mord på Camille planeras för att Thérèse och Laurent ska kunna vara tillsammans. Precis som planerat äger mordet rum och vi får efter mordet läsa om hur en sådan handling som man trodde skulle bli bättre för sig själv kanske kan bli sämre? Hur en sådan handling kan påverka. Kan man efter ett sådant beslut ångra sig och be om förlåtelse även om det var vad man ville i stunden då mordet ägde rum?

Bokens budskap för mig är att våld inte löser någonting. Även fast så många här i världen tror att om man gör sig av meden person är det slut då och där. Thérèse Raquin visar tankar hos ett par som mördat en människa. Hur något som skulle bli bättre blir sämre än det var förut.

Idag säger den mig att som jag skrev här ovanför att det kommer bara sluta illa för en själv. Man kommer inte kunna leva med det man gjort. Även fast man har sett brottslingar som är tuffa och verkar inte ångra något av det dem gjort så tror jag faktiskt att dem gör det. Jag tycker att det värsta du kan göra här i livet är att mörda någon, att ta någon annans liv.

Jag har inte läst något liknande förut. Jag får läsa en verklighet i boken. Hur en människa kan ha det i sin vardag. Jag gillar böcker med en försköning som romantiker skriver för att man kan komma bort från sin verklighet en stund. Men samtidigt tycker jag Zolas tanke är bättre. Varför ska vi läsa något som inte existerar och som får oss att vilja ha den verklighet när man egentligen måste nöja sig med sin egen. Jag gillar hur Zola kan gå in i varje karaktärs huvud och berätta för oss läsare vad som händer. Sjukt intressant!

En bra ålder för en sådan här bok som Thérèse Raquin är 18-19 plus. Det är inte en lätt bok att läsa, man måste nog ha väldig självdisciplin om man läser den utanför skolan, vilket jag inte gjorde. Jag kan inte ge ett 100 proccentingt svar om hur vida jag gillade boken eller ej. Det känns som att dem bra bladen i boken kompenserar dem dåliga. Men det är ju bara att ta reda på hur dessa tvåhundra långa sidor var för mig blir för dig.

13 responses so far

Aug 28 2011


Thérèse Raquin

Filed under Okategoriserade

 

Läslogg 3.

Boken som jag läser har titeln Thérèse Raquin. Eftersom Thérèse Raquin är den vi följer mest så tycker jag att titeln är bra. Dessutom ger titeln en bra inblick i boken, att det är lite som en biografi. Titeln är enkel och bra. För mig känns det som den mest självklara titeln på den här boken, eftersom det är så mycket Thérèse i den. Något annan finutlig titel hade säkert också varit bra. Men man behöver ju inte göra det svårare än vad det egentligen är.

 

Boken är rätt tjock, den går på cirkus 200 sidor. Jag finner den tjockare än 200 sidor. Minns att när jag läste Thérèse Raquin så kändes det som ett evighets läsande, men 200 sidor är ju inte alls mycket egentligen.  På dessa 200 sidor har Zola fått in väldigt mycket. Jag minns så mycket olika saker men att det bara var 200 sidor såhär i efterhand är helt galet. Det beror nog mest på alla beskrivningar han använder sig av som jag nämnt tidigare i mina andra läsloggar.

 

Bokens kapitel var inte så långa. Dem bestod av några sidor, så det var inte så jobbigt. Varje gång ett nytt kapitel påbörjas så skrivs en romersk siffra. Nu när jag har läst boken kan det kännas lite konstigt, eftersom beskrivningarna i boken har stor betydelse så hade det inte alls varit konstigt med en titel som t.ex. ”Paris vackra nedsmutsade gator” eller ”vackra, stora, egocentriska Laurent”. Det med romerska siffror känns nästan konstigare. Eller så är han väldigt strikt när det gäller titlar och gör det som är enkelt och bra även om det inte passar med hans berättarteknik så mycket. Om jag blir lockad av boken pga dess form har jag dessvärre ingen större synpunkt om då jag inte alls tänkte på det då jag läste boken.

 

I Thérèse Raquin är den stora huvudkonflikten mordet på Camille. Eftersom man redan vet om att ett mord kommer ske i boken så är väntan på mordet medan man läser, väldigt lång. Men en stor huvudkonflikt i boken är också hur dem ska leva med varandra efter mordet. Deras konflikter med sig själva är också en stor del av boken efter mordet.

Klimaxet i boken är nog mordet. Innan mordet så är det mer ett vardagligt liv man läser om. Men efter mordet trappas storyn upp mer och mer efter varje sida som vänds för att sen komma till sin topp, självmordet. Deras utgång från deras liv. För att sedan avrundas då Mme Raquin ser båda dör och kan inte glädjas mer av att dem fått sitt straff.

 

Bokens budskap för mig blir att våld löser inget. Oavsett vad du gör så är det du som måste leva med din handling, ingen annan. Vi vinner på att kommunicera. Jag förstår att det är en viss skillnad från idag och på den tiden då boken utspelades. Men försökte någon? Frågade någon Thérèse Raquin om hon verklingen ville leva så. Jag tror att om hon hade fått den frågan och fått svara sitt riktiga ärliga svar, så hade hon senare inte brytt sig om Laurent heller. Män finns det var som helst. Eller om Camille hade sagt ifrån till sin mamma att han ville bli behandlad som en vuxen man och inte som ett sjukt barn, hade hon verkligen lyssnat? Jag tror inte det. Så budskapen är väll våld löser absolut ingenting, det gör det bara värre för den som utfört brottet och att kommunicera är nyckeln till ett bra liv.

 

 

9 responses so far

Aug 16 2011


Thérèse Raquin

Filed under Okategoriserade

Läslogg 2.

Zola beskriver miljön på ett fint och bra sätt. Han får läsare att se allt han beskriver framför mig. Beskrivningarna var välarbetade och genomtänkta. Zola intresserar sig för allt som går att beskrivas, allt du kan röra på, känna, lukta och tänka, t.ex. en trappa, en lukt, en person och en gata. I den här boken är miljöskildringarna viktiga. Det är nästan så att dem är viktigare än den riktiga handlingen. När jag läser Zolas bok så känns det som det är väldig Zola att skriva så, men det faller mig inte i smaken helt. Jag måste skriva att jag gillar när jag läser en bok som beskriver omgivningen och hur karaktärer i boken rör sig och beter sig rent kroppsligt. Att man ser mer än bara orden, man ser helheten. Men i Thérèse Raquin blev det för detaljerat.

Hur alla dessa beskrivningar påverkar mig som läsare? Ibland påverkade dem mig rätt mycket och ibland bara lite. I vissa delar av boken fick jag ibland läsa om för att jag ville verkligen förstå allting med tanke på vad vi hade i uppgift att göra efter vi läst boken. Jag gillar när läsningen flyter på, faller naturligt. Det gjorde den inte här.

Ett exempel på ett stycke : Denna passage är trettio steg lång och på sin höjd två steg bred. Den är stenlagd med gulaktiga hällar, som är nötta och sönderbrutna och ständigt dunstar ut en genomträngande fukt. Glastaket över passagen är brutet i rät vinkel och svart av ingrodd smuts. sida 5.

Personbeskrivningarna i boken är också väldigt många, här också väldigt detaljerade. Om jag måste välja mellan personbeskrivningarna och miljöbeskrivningarna får det bli det förstnämnda. Personerna beskriv utifrån deras handlingar och känslor. Man får se dem på djupet, även om det inte är så fint alltid. Jag tyckte att personbeskrivningarna var mycket intressanta och spännande! Thérèse förändras ju genom hela boken. Hela den processen är intressant att se. Hur hon först är, inåtvänd och tyst och sen för att se hur hon blir, passionerad och varm(inte för dem andra karaktärerna i boken, men för oss läsare) för att sen falla igen. Just på grund av handlingar och vad som händer efter dem.

 

Dem viktigaste karaktärerna i boken för mig var Mme Raquin, Thérèse Raquin, Laurent och Camille.

Thérèse Raquin är inåtvänd och tyst, hon vågar inte säga vad hon tycker. Hon är alla till lags. Thérèse är också en av bokens huvudkaraktärer. Hon är otrogen mot sin man och sedan medhjälpare för mordet på man också. En osäker ung kvinna som kanske inte hade mördat sin man om hennes liv hade varit annorlunda. För ondska föds man ju inte med, eller?

Laurent är en väldigt självisk man. Han tänker bara på sig själv och vad som blir bäst för honom. När han blir kär i Thérèse så väcker hon något inom honom som han aldrig känt förut. Kärleken leder honom till mord vilket åter igen gör honom självisk, kanske ännu mer än förut.

Mme Raquin är mamma till den mördade sonen Camille, som är Thérèses man. Mme Raquin är väldigt överbeskyddande, kärleksfull, förlåtande. Vi får se hur andras handlingar påverkar henne som person. Ju längre in man kommer i boken får man se många av hennes sidor, både goda och onda. Men man förstår henne.

Camille är son till Mme Raquin och make till Thérèse Raquin. Camille har levt som ett barn hela livet. Han har alltid fått allting gjort och har inte behövt göra något alls. En snålskjuts genom livet så att säga.  Detta gör honom till en lite själviskt man också men innerst inne en god människa.

Jag tycker synd om alla faktiskt. Alla är på något sätt vilsna själar. Alla lever på ett sätt, sättet går inte att brytas ifall det inte är något stort som förändras, t.ex ett mord. Det är intressant att se hur deras väggar rubbas och vad som händer efter.

Vilka konflikter finns i boken?

En stor konflikt i boken är ju hur dem ska göra sig av med Camille för att få vara med varandra. Kan dem säga som det är? Att dem är förälskade och vill vara med varandra utan att Camille ska bli ursinnig. Eller är det enda sättet ett mord? Om man tänker på hur boken skrivs och vad det är för förhållade i boken, när den skrev osv så är kanske handlingen i sig själv inte så konstig i alla fall. Ett mord är ett mord, lika hemskt. Men i nutid hade det kanske inte gått till sådär för att om man är otrogen är det en stor grej, men inte lika fruktansvärt som det nog var då. Jag tycker konflikten är riktigt intressant. Det som är mest sjukt är hur dem efter att mördat Camille inte kan stå ut med varandra. Hur allt blir som dem inte trodde det skulle bli, men vad trodde dem egentligen? Att efter ett mord lever man lycklig i alla sina dagar?

 

16 responses so far

Aug 11 2011


Thérèse Raquin

Filed under Okategoriserade

Läslogg 1.

Thérèse Raquin är skriven av författaren Émile Zola under 1800-talet. En del av boken utgavs först i den franska tidskriften L’Artiste år 1867 som en följetång. Att den först blev publicerad i denna tidning har säkert spelat en stor roll för Zolas berättarteknik. Berättelsen publicerades i korta avsnitt och varje avsnitt avslutades med en cliffhanger. Detta för att fånga läsaren så att läsaren troligtvis skulle köpa näsa nummer.  Senare samma år i december månad utgavs hela boken och boken kom att bli en skandalsuccé. Varför? Bokens handlar ju främst om otrohetsaffären som leder till mord och hur detta påverkar inblandade. Hur passion leder till frustration. Eftersom när boken utgavs så var otrohet tabu, det var något man inte pratade om och väldigt fruktansvärt. Även om det är fruktansvärt även idag så blir det inte likadana konsekvenser nu som det kanske hade blivit då boken utgavs. Zola skriver själv också i förordet i början av boken vilken kritik han fick, jag tror att då var boken en bok man antingen älskade eller hatade, om man älskade den så var det nog inte pga av handlingen(även fast handlingen i stora drag är riktigt bra) utan för att det var någon som vågade skriva om något som man absolut inte skrev om. Det handlade nog också mest om det om man hatade boken.

 

Boken börjar med att Zola beskriver väldigt exakt några av Paris många gator och sybehörsbutiken Thérèse Raquin i ett kapitel för att sen övergå till allra första början. Författaren berättar alltså inte allting från början och Zola börjar inte med slutet för att sedan berätta vad som hänt innan.  Zolas berättarteknik var inte heller in medias res. Så vilken berättarteknik använde Zola?  Miljöbeskrivningarna, butiken, Thérèse Raquin och relationerna kommer att spela stor roll i denna berättelse. Det är det Zola vill visa oss läsare. Det är så han börjar.

Jag vet faktiskt inte om jag tycker det är ett bra eller dåligt sätt att börja en bok på. I något annat fall hade jag tyckt det var riktigt bra. Jag gillar själva idén men praktiskt sätt blir det kanske inte alltid  som man tänker sig. Jag hade väldigt svårt att komma igenom första kapitlet och fick läsa om det ett antal gånger, jag förstod verkligen inte vad författaren ville få fram eller vad han skrev hade med handlingen att göra. Det berodde nog på den väldigt tydliga beskrivningen av allting i omgivningen.  När jag läste boken lade jag mycket tid i att förstå omgivningen. Men det var kanske det Zola ville?

 

I början av boken var det Zola som berättade. I första kapitlet kändes det som berättaren var en betraktare där bland Paris gator. Som om det inte var en upphittad berättelse utan att berättaren i första kapitlet var där och såg butiken, Thérèse Raquin, Camille och Madamme Raquin. Berättaren kunde beskriva allt som hände. Senare övergår berättandet till tredje-person. Vi följer ovanstående personer och Laurent.

Även fast jag tycker att det är udda, gillar jag det också. När det är kapitel som är ur en karaktärs perspektiv blir det samma saker om och om igen men ur olika synvinklar och det kan bli lite tråkigt, i den här boken får man läsa om deras perspektiv på olika saker och berättelsen fortsätter. Stort plus.

Berättelsen är skriven i dåtid och det tycker jag ger berättelsekänslan till oss som läser.

 

Språket är väldigt vardagligt, ibland lite rimmande. Inte jättelätt men inte jättesvårt heller. Inte så modernt men inte omodernt heller. Lite mitt i mellan.

Innan jag hade läst boken och bara hört en kort recension av vår bibliotekarie, så diggade jag handlingen helt klart. Kändes mycket spännande. När jag läste boken var den ganska tråkig, enligt mig så lade författaren mer tyngd i saker som inte kändes så relevanta för mig. Jag blev inte fängslad vid boken som jag trodde att jag skulle bli. Jag läste den bara för att jag var tvungen, vilket var lite synd.

 

 

 

 

3 responses so far

Maj 04 2011


Kommentar

Filed under Okategoriserade

Nu har jag skickat iväg en kommentar om hur Emelies recension på Tre systrar var. Du kan läsa den här :  http://hagstrom.skolbloggen.se/2011/03/31/tre-systrar-pa-teaterhogskolan-i-malmo/#comment-122

4 responses so far

Mar 30 2011


Tre systrar

Filed under Okategoriserade

Vi var och såg pjäsen Tre systrar som ursprungligen är skriven och uppförd i början av 1900-talet av Anton Tjechov. Vi såg den i modern tappning på teaterhögskolan i Malmö den 22/3 2011 i ny regi av Anu Saari. Pjäsen spelades upp av Malmö teaterhögskolas avgångsklass.

Pjäsen som vi såg handlade främst om en familj där de tre systrarna Olga, Maja och Irina inkluderas tillsammans med deras bror Andre. Pjäsen visar hur ovanstående gång på gång letar efter mening i världen, livet och till och med vardagen. Frustration över drömmar, olycklig kärlek, vänskap. Hur de väntar på lyckan i tron om att den någon dag ska komma bara sådär.

Pjäsen var väldigt bra. Det var svårt att hänga med i svängarna ibland men den är väldigt sevärd! All rekvisita, klädsel, scenen var riktigt snygga och allt var mycket genomtänkt. Allt stämde ihop med karaktärernas liv. T.ex Maja och Irina. Maja var helt svartklädd och såg dyster ut, karaktären visade samma sak: mörker. Hon är gift med en äldre man hon förälskat sig i på yngre dagar och nu senare i livet kan hon inte stå ut med honom. Hon är mycket olycklig, har tappat hoppet om allt. Irina däremot, klär sig väldigt vardagligt och inga mörka färger, är alltid glad och pratar om hur allt ska bli när de så småningom flyttar tillbaka. Det visar att hon inte tappat hoppet, utan vill tro på att allt går även om det känns som väldigt avlägsna drömmar.

Regin var sjukt bra och allt var näst in till perfekt. Skådespelarna var sjukt grymma och man såg deras passion för det de gjorde. Även om man inte hängde med från början så förstod man ändå allt i slutet.

En gång under pjäsen då jag rös extra mycket var när Maja och Alexander som är soldat ska ta farväl. De  kramas länge och Maja vill inte släppa taget trots att hon måste. De kysser varandra passionerat fastän Maja har make. Maja vill verkligen inte släppa honom i ovisshet om han lyckas komma hem välbehållen. Jag rös över hela ryggen för jag kunde känna det hon kände. Hon visade det så bra. Hur hon älskade honom.  Han hade visat henne vad riktig kärlek är.

Tre systrar får betyg fem av fem av mig.

487 responses so far

Mar 24 2011


Anonymitet lockar, kränkningar ökar

Filed under Okategoriserade

I en artikel ”Näthatet störst bland unga”, publicerad i dn.se den 8.7.2009 skriver Linnéa Jonjons om näthatet som flödar. De som är mest drabbade av näthatet är personer som driver bloggar av olika slag, till exempel politiska bloggar och sportbloggar. Orsaken till kränkningar på nätet kan vara att man har problem hemma eller problem i någon relation. Det kan resultera i att man skriver elaka kommentarer helt anonymt på nätet, utan att behöva stå för det eller få några konsekvenser.

Åke Pålshammar, universitetslektor i psykologi påstår att om man inte hade kunnat vara anonym så hade hat på nätet minskat. Marcus Birro, en som uttsäts för näthatet, tror också på lösningen. Birro menar att folk som skriver kränkande saker på nätet lämnar enbart skit för att såra. Jonjons berättar att Birro och Pålshammar anser att det hade varit en helt annan sak om det stått namn och adress på kommentaren för då skulle den som kommenterade inte skriva något elakt, i alla fall inte i 90 % av fallen.

3 responses so far

Feb 02 2011


Nusvenska; Språkvårdsreformer och Engelskans inflytande

Filed under Okategoriserade

Jag och Emelie, vi har valt att fördjupa oss i ämnet nusvenskan, 1900-talet och framåt. Språkvårdsreformer, purism och engelskans inflytande på svenskan.

Vi har läst igenom avsnittet i boken, och börjat spåna på ideér och ritat upp en tankekarta på papper gällande språkreformer.

Vi har hittat lite olika saker som vi vill ta upp. T.ex:

– att det genomfördes en stavningsreform 1906, som gällde att ‘dtblev teller tt‘ . Och f‘, ‘fvoch hv‘  blev v‘.

att det 1943 föreslogs av Sveriges folkskollärarkår att man skulle införa en helt ljudenlig stavning. T.ex. att älg skulle stavas ‘älj’ och sova skulle stavas ‘såva’ o.s.v. Förslaget förkastades för att det finns nackdelar med ljudenlighetsprincipen, för att samhörighetsprincipen försämras.

-att Skolöverstyrelsen beslöt 1951 att man skulle avskaffa pluralformen, även i skriftspråk. I tal hade det redan gått igenom.

Det brukar vara så att en förändring först sker i talet. Om det får fäste i skriften så brukar det stanna kvar.

Språkvården är ”konservativ” och det är bra; man accepterar inte nyheter förrän de har slagit igenom på riktigt. Då kan både äldre och yngre känna igen sig i språket och i texter.

Nu har vi jobbat med tankar över det engelska inflytandet på svenskan, anglicismer o.s.v. Och gjort en tankekarta över detta på ett papper på vad vi vill ha med i vår redovisning.

Engelskans inflytande:

Sverige beskrivs som ett av de mest amerikaniserade länderna i Europa. Under hela 1900-talet har vi mer och mer börjat använda ord och uttryck från andra språk, framför allt från engelskan. Det tog fart efter andra världskriget då t.o.m. engelskan ersatte tyskan som första främmande språk i skolorna. Enda sedan dess har det engelska språket haft ett större och större inflytande på Sverige.

Det finns väldigt mycket inflytande från engelskan idag, framför allt från media och amerikansk och engelsk nöjesbransch. Alltifrån filmer, musik och böcker till Internet och hela datakulturen idag. Det gynnar verkligen användandet av engelskan, och det i sin tur gör att man har lätt att utvecklas och bli väldigt bra på det även fast det inte är skolmiljö.

Man kan jämföra detta med t.ex. Tyskland och se deras engelska-kunskaper. Där dubbar de alla sina filmer och tv-serier men samtidigt läser de engelska i skolan precis som oss här i Sverige. Men de har betydligt sämre kunskaper, trots det. Det bevisar alltså att det gör mycket för språkutvecklingen att kolla på utländska filmer. Samtidigt som det kan vara roligt att kolla på en film man gillar så lär man sig mer om språket. Det är lättare att lära sig om man har kul.

Svenskar är väldigt öppna för nya ord och uttryck. Till skillnad från i Frankrike där man har oroat sig så mycket över det engelska inflytandet över världen att de t.o.m. har förbjudit en officiell användning av engelska ord när det finns franska ord att tillgå. Som i t.ex. Eurovision Song Contest så måste en av programledarna kunna prata franska, speciellt när rösterna ska redovisas. Och detta gör man för att befolkningen i Frankrike ska förstå.

Vi svenskar är väldigt bra på att behålla uttalen på de engelska orden, även om vi inte har sådana ljud i det svenska språket. Vi behärskar det väldigt bra. Till skillnad från tyskarna som har svårare än oss att säga ord som ”that” och ”something”. Det är väldigt vanligt att vi använder de engelska orden istället för de svenska. Det finns massvis, t.ex.: ”kick-off”, ”bacon” – istället för avspark och fläsk. Vi är också väldigt bra på att säga de engelska orden som engelska och inte försvenska dem. Vi säger ju t.ex. inte ”ajds” utan ”ejds”.

En del svenska uttryck ändrar sin form efter engelskan. T.ex. att infinitivformen utelämnas. Istället för att säga: ”Han kommer att göra det” så blir det ”Han kommer göra det”. Detta kommer ifrån engelskans sätt att säga: ”He will do it” eller ”He shall do it”.  Ett annat exempel är att de allra flesta idag säger ”Även fast” istället för att säga ”Även om” eller ”Fastän”. Det är fel att skriva så för det blir grammatiskt fel. Men det låter inte alls fel när man pratar, och det visar starkt på engelskan stora inflytande över vårt språk. Varför det är så här har vi ingen bättre förklaring till än att inflytandet är så pass starkt så att det till slut känns naturligt för oss att tala så.

Även i viktiga sammanhang så som politik, i multinationella företag, inom vetenskap/teknik och kulturindustrin så ersätter engelskan svenskan. Detta för att öka internationell spridning. Det är både bra och dåligt. Det blir mer och mer, inom vetenskapen, att man skriver ner formuleringar direkt på engelska, och konsekvenserna för detta blir att vanligt folk får det svårare att förstå vad som skrivs om vetenskap och teknik och vad som händer inom just det ämnet.

Vi har förberett en powerpoint-presentation som vi ska använda i vår redovisning. V har samlat våra tankar och förberett en övning och några kontrollfrågor som vi kommer att använda på klasskamraterna.

Diskussions-uppgift:

En del tycker att svenska – liksom andra små språk – är onödig och lika gärna kunde avskaffas till förmån för engelskan. Vad tycker ni? Vad tror ni?

Diskutera detta och ge argument för och emot.

Kontrollfrågor:

1. Vilka var våra två huvudpunkter som vi har pratat om?                  

2. Vad innebär ljudenlig stavning?

3. Men! Vad är nackdelen med detta?

4. Vad finns det för bra med att språkvården är ”konservativ”?

5. Vilket land i Europa anses vara det mest amerikaniserade?

6. Innan vi hade engelskan som första främmande språk hade vi ett annat. Vilket?

7. Är Sverige öppna för inflytande av engelska?`

8. Men! Vilket land är inte speciellt öppna för det?

9. Gynnar det eller gynnar det inte oss svenskar att ha så mycket inflytande av engelskan i vårt språk?

10. Vad blir en konsekvens av detta stora inflytande?

Vår enda källa är ”Handboken i Svenska språket”, Förlag: Almqvist & Wiksell, Författare: Martin Levander och Ulf Jansson, Utgivningsår: 2003.

3 responses so far

Jan 24 2011


Svenskan och jag

Filed under Okategoriserade

Mina förväntningar på den här kursen är att vi ska läsa om roliga saker som jag kan bli intresserad av, visst man kan inte gilla allt.. Och att förhoppningsvis lära mig mycket nya saker. I Svenska A jobbade vi med det här att skriva läsloggar och filmrecensioner och det tyckte jag var kul, att analysera och sånt utifrån en själv. Men jag gillar också att skriva, även om jag kanske inte är världsbäst på det, jag tycker det är kul dock!

Jag gillar att läsa väldigt mycket, ibland kan jag tycka att jag är en bokmal… Men jag läser oftast när jag har tid och då kan jag sitta och sträck läsa! Jag har läst många böcker, men en är t.ex. en plats de kallar lyckan. Det är en ungdomsbok men väldigt väldigt bra. Jag brukar dock inte komma ihåg titlar på böcker jag läst, då jag är väldigt dålig på namn och sådana saker.  Jag kikar in på bloggar som Lisaplace, Angelica Blick, Vicktoria Törnegren och Kenzas och det är modebloggar. Jag vet inte, det är kul att läsa om vad andra köper och har på sig och få inspiration och det är en bra grejj att göra när man har tråkigt.

Jag gillar att skriva, sms, brev, i min dagbok och berättelser.  Jag tycker det känns helt ok. Dock lite besvärligt med att jag alltid glömmer att klicka mig in på vår klass blogg. Det är ganska svårt att fatta allt, men jag äger faktiskt en annan blogg.. Men den sidan tycks vara enklare.

Det här med att delta i diskussioner och räcka upp handen, har inte varit ett problem på senare tid. Jag gillar att svara rätt och säga vad jag tycker. Under gymnasietiden har vi gjort ett x antal muntiliga redovisningar så det är helt ok det också.

Jag gillar att sjunga väldigt mycket, älskar musik. Jag har sjungit solo på Pakistangalan och har även sånglektioner. Nu håller vi på med musikcafe. Jag tycker detta är skitkul, men jag tycker det är ännu mer kul att sjunga i mitt rum när det är bara jag där! Spela teater är också kul! Just nu håller vi på med en barnteater!

Natyra.

One response so far

Jan 13 2011


Hej världen!

Filed under Okategoriserade

Välkommen till Skolbloggen. Det här är din första bloggpost, automatiskt genererad. Radera den, eller ändra bäst du vill, för att komma igång med bloggandet!

Om du behöver hjälp att komma igång, kolla in alternativen på vår support-sida

2 responses so far